Solitär reaktion - Lönesänkarna och så jag som tänker för mig själv....

Såg dokumentären "Lönesänkarna" på TV härom kvällen. Vilket lyft att äntligen någon pekade på statistik som bekräftade min intuitiva upplevelse av situationen och som därför också kunde ifrågasätta den politik som även socialdemokraterna anammade på 70-talet. Det är ju det som jag tror har orsakat att så många socialdemokrater på gräsrotsnivå upplevt ett missnöje. Löneklyftorna har ökat och med det människors frustration. Som på en given signal börjar en polarisering i samhället och jag upplever en fara. En annalkande fara som består av oss själva - vi människor. Den största faran mot oss själva.
 
Det är intressant att höra de som vunnit på lönesänkningarna, som fått mer resurser, som inte behövt uppoffra något... I deras perspektiv så är det ju "de andra" som "inte förstår sitt bästa" om de inte gör vad de har gjort - sänkt sina anspråk på den andel av överskottet som deras arbetskraft är med att generera. "Vi", som redan äger, måste ju ha den här ökade andelen för att göra investeringar så att "de andra" får fler arbetstillfällen. Men investeringarna har uteblivit eller inte skett där det utlovats. Samtidigt har den inhemska köpkraften sänkts, förutom... att folk lånar mer för sin konsumtion. Dvs bankerna får större möjlighet att tjäna räntepengar.
 
Och nere i Grekland, där man har ekonomisk och social kris, där människor blir av med sina bostäder eftersom jobben försvinner, där kan man nu köpa fast egendom - mark och hus. Än fler människor kommer att äga än mindre, medan de som redan har kommer att äga allt mer och mer. Tala om fördelningspolitik!
 
Jag hoppades på att programmet skulle generera en upprörd diskussion och en nytändning, ett engagemang för förändring... Men det blev så tyst. Så lite kommentarer... Inga uppföljande diskussioner, som när det gällde mobbning och personangrepp mot kvinnor på nätet. Varför?
 
Referens: http://www.svtplay.se/video/1031746/lonesankarna

RSS 2.0